Med rätt skötsel kan gräsmarker längs lågtrafikerade vägar och kraftledningsgator i hög grad bidra till biologisk mångfald. Foto Sveriges lantbruksuniversitet

Rätt skötta kan vägkanterna formas till bättre livsmiljöer för de växter, fjärilar och humlor som får allt mindre utrymme i landskapet när hagar och ängar försvinner. Jordbrukslandskapet har förändrats mycket under 1900-talet, tidigare blomrika gräsmarker har omvandlats till åkrar eller växt igen med skog.

Samtidigt har andra typer av gräsmarker ökat. Bland annat är bedömningen att gräsmarker längs svenska kraftledningsgator och vägkanter nu täcker nästan lika stora arealer som kvarvarande ängs- och betesmarker.

Sverige har cirka 344 000 kilometer vägar med en trafikintensitet som varierar från 0 till 2 000 fordon per dag. Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, klassar tio procent av sträckningen som artrika vägkanter. Om en meters bredd avsattes på varje sida av vägen för naturvård skulle det leda till en ökning med cirka 69 000 hektar livsmiljöer för pollinatörer.

En poäng i sammanhanget är att mycket tyder på att skötseln inte behöver vara så omfattande. Bedömningen är att gräsmarker som har skötts med lågintensivt bete eller slåtter under lång tid utgör några av de mest artrika livsmiljöerna i Europa.

Juliana Dániel-Ferreira har i en doktorsavhandling vid SLU i Uppsala tittat på vägkanternas och kraftledningsgatornas potential för biologisk mångfald, om de underlättar spridning i landskapet och hur de kan skötas för att öka värdet som livsmiljöer för dessa arter.

En slutsats är att alla vägkanter, oberoende av hur många blommande arter de innehåller, underlättar insekternas rörelser genom landskapet. En annan att vägarna, oavsett skötsel och trafikmängd, är barriärer för blombesökande insekter, en effekt som förstärks när vägkanten är artrik.

– Detta tyder på att blombesökande insekter uppfattar vägytan i sig som ett hinder, som de undviker att korsa, säger Juliana Dániel-Ferreira.

Juliana Dániel-Ferreira har i sin forskning ägnat humledrottningar stor uppmärksamhet. Bland annat konstaterar hon att sannolikheten att hitta en död humledrottning ökar med ökad trafikintensitet. Dessutom minskar antalet bosökande drottningar kraftigt längs vägar med hög trafik och artfattiga vägkanter.

Därför rekommenderar hon olika skötsel för vägar med låg- respektive högintensiv trafik.

– Vägkanter längs vägar med låg trafikintensitet bör skötas för att gynna blomrikedom och antal arter. Det kan handla om att klippa vägkanten mindre ofta, helst bara en gång i slutet på säsongen. En annan viktig åtgärd är att samla det som har klippts, för att gynna växtarter som trivs i näringsfattig jord, säger Juliana Dániel-Ferreira.

Längs vägar med hög trafik och med blomfattiga eller gräsdominerade vägkanter rekommenderar hon att vegetationshöjden hålls låg under våren. På så sätt undviker man att dra till sig bosökande humledrottningar som kan dödas av trafiken.

I sin avhandling konstaterar hon även att alla typer av gräsmarker i genomsnitt har fler växtarter när en kraftledningsgata korsar landskapet.

– Men de kan bidra ännu mer genom att man sköter dem för att gynna arter. Det kan till exempel handla om att klippa dem oftare än i dag, samla in det som har klippts och skapa områden med låg vegetationshöjd i ledningsgatorna, säger Juliana Dániel-Ferreira.