Det finns dikt, förbannad dikt och statistik. Det är regeringen synnerligen väl medveten om när den nu presenterar vad den kallar den största ekonomiska ramen någonsin för transportinfrastrukturåtgärder. 799 miljarder kronor har avsatts till investeringar och underhåll under planperioden 2022-2033 plus ytterligare cirka 77 miljarder kronor från ban- och trängselavgifter.

Jämfört med de 622,5 miljarder kronor som avsatts i den nuvarande planen som gäller till och med 2029 är det en kraftig ökning. Med tanke på att även höghastighetsbanorna – eller de nya stambanorna som regeringen numer väljer att kalla den gigantiska investeringen – lagts in ter sig verkligheten dock något annorlunda.

Visserligen finns också ett löfte om att intensifiera planeringen av Norrbotniabanan, vilket ska ge intryck av att regeringen inte glömt bort övriga Sverige. Frågan är dock vad som återstår i den gigantiska penningpåsen när höghastighetstågen fått sitt.

I propositionen anger regeringen speciellt att den stöder den så kallade fyrstegsprincipen som fastställts av riksdagen och innebär att vissa steg ska genomföras innan det fattas beslut om större investeringar. Stödet är dock inte så stort att det även ska gälla höghastighetsbanan.

Regeringen har nu tagit tydlig ställning för att finansieringen ska ske inom ramen för den vanliga nationella planen och inte genom någon form av alternativ finansiering. Att det skulle bli det valet är i och för sig ingen överraskning. Problemet är att de vagt specificerade 200 miljarder kronor eller 300 miljarder, eller kanske till och med 400 miljarder kronor som behövs för projektets genomförande riskerar att fungera som en gökunge och knuffa bort andra angelägna projekt från matbordet.

Regeringens besked visar inte heller någon större förståelse för kommuner som riskerar att drabbas av höghastighetsspåren. Exempelvis har Eslövs kommun totalsågat föreslagna dragningar genom kommunen för att påverkan är för stor på bland annat befintlig bebyggelse, rekreationsområden, naturvärden och jordbruket. Fler kan mycket väl följa.

Då återstår ändå en mängd andra frågor att lösa – exempelvis stationernas lägen. Regeringen skulle ju kunna börja med att tala om var station Stockholm kommer att placeras.