Lovar ingen quick-fix
Mikael Andersson håller på att parkera bilen och ska snart in på ett möte när vi får tag i honom. Som en av de allra mest populära föreläsarna i Sverige är schemat späckat. I sina föreläsningar berättar han om mod, normalitet och motivation. Något som Mikael Andersson har funderat över mycket i sitt liv. Han föddes utan armar och ben och vägen framåt har inte alltid varit självklar. Men en stöttande omgivning och en övertygelse om att han själv bär ansvar för att forma sitt liv till det han vill har på krokiga vägar lett honom fram till där han är i dag.
Efter många års arbete med bilanpassning valde Mikael mellan att satsa allt på en karriär inom företaget eller att våga sig på något helt nytt. Han fick ofta frågor från omgivningen om hur hans liv var och vid några strötillfällen hade han föreläst om detta. Tanken att satsa helhjärtat på detta väcktes och valet föll på det egna företaget och föreläsningsverksamheten. Nu har det gått 17 år och Mikael är flitigt anlitad som föreläsare och inspiratör.
Målet är att beröra publiken på djupet.
– Jag utlovar inte några quickfix. Mitt mål är att beröra publiken på djupet. Jag vill skicka med budskap och känslor som berör fler dimensioner av livet.
Både skoj och allvar, humor och glädje men också sorg. Det är ett brett register av känslor Mikael Andersson använder när han möter publiken.
– Jag vill vara personlig men inte privat. Det är en hårfin skillnad men jag klarar av det nu. Jag vill inte fastna för mycket kring mig som person utan visa att de känslor jag upplevt kan drabba alla. Jag vill att publiken ska kunna relatera till sig själva – även om vi ställts in för helt olika typer av utmaningar i livet.
På frågan om fördomar suckar Mikael trött. Ämnet är uttjatat och fokuserar på funktionsnedsatta som offer, menar han.
– Fördomar är alltid det som diskuteras när vi pratar om människor med funktionsnedsättning. Jag är trött på det. Att vi framställs som offer. Jag vill att vi istället fokuserar på vilken resurs vi är. Dessutom har funktionsnedsatta så klart minst lika mycket fördomar som andra så frågan blir irrelevant.
Och på tal om fördomar delar Mikael Andersson med sig av sitt eget sätt att förutsätta saker om människor.
– Under att jobb i Norge bestod publiken av tuffa män. MC-knuttar, lastbilschaufförer, arbetare från tung industri. Jag undrade verkligen vad de skulle tycka om mig och min historia. Gubbarna skrattade och grät och kramade om mig efteråt. Mina fördomar fick på skam. Det här är en situation jag plockar fram och påminner mig själv om emellanåt. Det handlar om att ge alla en chans och inte bestämma innan hur man tror att någon ska reagera.
Under Fokus Hjälpmedel i Lund 11-12 mars föreläser Mikael Andersson.
