Ingen koldioxidlagring i Sverige
Av För att nå noll i nettoutsläpp av koldioxid från Sverige räcker det inte med att bara minska utsläppen. Det behövs också kompletterande åtgärder för att fånga in koldioxid.
I går eftermiddag lämnade utredaren Åsa-Britt Karlsson till Regeringen ett förslag om hur det ska fungera. Totalt presenteras 52 förslag som handlar om allt från nya styrmedel till förändrade författningar och ökad rådgivning.
– En del utsläpp är svåra att minska och kompletterande åtgärder krävs, säger Åsa-Britt Karlsson.
Utredningen pekar ut ett antal olika områden där åtgärder behövs. Första delen handlar om ökade kolsänkor genom åtgärder inom jord- och skogsbruk till exempel rådgivning och återställande av våtmarker.
Andra åtgärder finns inom CCS, dvs att fånga in och lagra koldioxid och då särskilt bio-CCS som innebär infångning och lagring av koldioxid som uppstår från förbränning av biomassa. Genom att fånga in och lagra denna kan mer koldioxid tas ur atmosfären än vad som tillförs.
– Fram till 2030 räknar vi med att CCS kan bli aktuellt för 3-5 svenska anläggningar.
Anläggningar med gynsamma förutsättningar för bio-CCS finns enligt utredningen främst inom massa- och pappersindustrin samt vid kraftvärmeproduktion.
Energimyndigheten ska få samordningsansvar när det gäller CCS. De ska bland annat hålla i omvända auktioner där den aktör som kan visa lägst kostnad för att lagra koldioxiden vinner.
I utredningen skriver man att det sannolikt finns en betydande potential för koldioxidlagring i Sverige men anser inte att Sverige ska satsa på det nu.
– Vi bedömer att lagring utomlands kan bli aktuellt som i Norge, Nederländerna eller Storbritannien. Vi föreslår alltså inte lagring i Sverige, förklarar Åsa-Britt.
Anledningen till detta är att det skulle ta för lång tid att få fram kunskapen om var koldioxidlagring i Sverige skulle fungera bäst medan andra länder kommit längre.
Kostnaderna för de olika åtgärder som presenteras går från 200 kr/ton för åtgärder inom jord- och skogsbruk till 1000 kr/ton för CCS. Den sistnämnda siffran bygger enligt utredningen på fakta från bland annat Norge och Chalmers.
År 2030 ska Sverige åstadkomma kompletterande åtgärder som motsvarar minst 3,7 miljoner ton koldioxid per år. 1,8 av dessa ska komma via Bio-CCS, 1,2 via ökade kolsänkor i skog och mark inklusive biokol som kolkälla och resten från åtgärder som vidtas i andra länder. År 2045 ska kompletterande åtgärder svara för drygt 10 miljoner ton koldioxid.
En del av de åtgärder som föreslås är sådana där Sverige inte själva kan agera utan endast verka för förändringar till exempel inom lagstiftning i EU. Ett exempel är att när koldioxid överförs från en industri till ett fartyg räknas det idag i statistiken som ett utsläpp.
Hela utredningen som är på cirka 900 sidor finns på Regeringens hemsida och har tagits fram av 34 experter. Utredningen ska nu skickas på remiss.
