Tuffa norska krav på alla aktörer i städbranschen
Både Sverige och Norge har problem med oseriösa städföretag som konkurrerar med låga priser, orimliga arbetsvillkor och rena skattebedrägerier.
Länderna har valt olika sätt att motarbeta den osunda konkurrensen.
I Norge ska alla leverantörer av städtjänster vara godkända av myndigheten Arbeidstilsynet. Liknande krav finns inte i något annat europeiskt land. Trots det brottas även Norge med oseriösa städföretag och upphandlare som struntar i lagen.
I Sverige finns bland annat Almega serviceföretagens auktorisation. Ett medlemsföretag kan ansöka om auktorisation och, om det klarar kraven, få bevis på att det är seriöst. Auktorisationen är en frivillig kvalitetsstämpel som företaget kontinuerligt måste visa att det lever upp till.
Utöver det har vi olika samarbetsprojekt mellan branschorganisationerna, fackförbunden och exempelvis Skatteverket, Arbetsförmedlingen och Ekobrottsmyndigheten, för en renare städbransch.
Norge har gått betydligt längre. Deras motsvarighet till vår auktorisation är en lag om ”offentlig godkjenning” som gäller alla städföretag samt bemanningsföretag som hyr ut städpersonal. Enmansföretag ska också godkännas, fast med lägre krav.
Anne Jensen, direktör för Branschföreningen Renhold & Eiendomsservice och arbetsgivarorganisationen NHO:s branschförbund Service og Handel, säger att Norge är det enda landet i Europa med en sådan lag.
– Den har funnits sedan 1 september 2012 och den är helt unik. Alla som helt eller delvis erbjuder städtjänster måste ansöka hos Arbeidstilsynet (Norska Arbetsmiljöverket reds. Anm.) om att godkännas.
Kraven är bland annat att företagens anställda ska ha genomgått en utbildning i Hälsa, Miljö och Säkerhet i enlighet med EU:s HMS-föreskrift och bära ett ID- och HMS-kort synligt under arbetstid. Dessutom ska företaget erbjuda en godkänd företagshälsovård, ha skyddsombud och skriftliga arbetsgivar- och arbetstagaravtal – samt minst erbjuda lön enligt minimilönetariffen.
I Norge är nämligen kollektivavtalen inom städbranschen allmängiltigförklarade. Det innebär att de gäller alla, oavsett om städföretaget är med i en arbetsgivarorganisation eller personalen är fackligt organiserad.
– Det är alltså obligatoriskt att följa minimilönetariffen (idag 181,43 norska kronor/timme), ha de av arbetsmarknadens parter överenskomna arbetsvillkoren med semesterlön, försäkringar, arbetstider med mera, säger Anne Jensen.
Utöver det ska företaget dessutom vara registrerat i Enhetsregistret, Företagsregistret, Momsregistret och Arbetstagar- och arbetsgivarregistret.
I Sverige är idén med lagstadgade minimilöner varken aktuell eller populär eftersom den skulle sätta den svenska modellen för lönebildningen ur spel.
Almega Städföretagens branschansvarige, Marcus Lindström, säger att frågan funnits med i diskussioner om osund konkurrens, men inte i samband med löneförhandlingarna.
– Från Almegas sida är det ingenting som står på dagordningen. Det är ju något som kräver ett lagförslag och det finns inget tryck från arbetsmarknadens parter i den frågan.
Fastighetsanställdas Förbunds avtals- och förhandlingsansvarige Jari Visshed håller med.
– Arbetsmarknadens parter ska teckna kollektivavtal enligt den svenska modellen.
Och kampen mot skumma företag och svarta löner anser han främst bör drivas av Skatteverket och Ekobrottsmyndigheten.
– Något annat skulle ge facket en underlig roll. För vem ska kontrollera att företagen gör rätt? När kollektivavtal ingås och lönenivåer sätts med frivilliga avtal, tror jag efterlevnaden blir bättre.
Så resonerar man alltså inte i Norge.
– I Norge har arbetsgivarorganisationerna och fackförbunden i städbranschen, tillsammans med staten, dessutom ett branschprogram gällande städning. Även det är helt unikt, framhåller Anne Jensen.
Staten representeras av myndigheten Arbeidstilsynet, men Anne Jensen berättar att parterna i ”Branschprogrammet Renhold” dessutom träffar departementssekreteraren i Arbeid- og Sosialdepartementet två eller tre gånger om året.
– Då talar vi om vad som eventuellt har förändrats sedan sist och som måste in i Branschprogrammet.
En sak parterna diskuterar är hur informationen till både städföretagen och de upphandlande verksamheterna ska förbättras. Ett problem är nämligen att endast kring hälften av alla privata inköpare verkligen kontrollerar att den städleverantör de upphandlar är godkänd. Trots att en sådan underlåtelse kan resultera i bötesstraff.
Det visar en undersökning som Arbeidstilsynet genomförde i våras. Den visar vidare att bristen på kontroll främst beror på okunskap om lagen. Av flera enkätsvar framgår att inköpare säger sig tro att allt ansvar för städpersonalens villkor ligger på städföretagen.
Men det kan naturligtvis också bero på att vissa inköpare väljer en billig städtjänst framför en godkänd, utan att erkänna det i ett enkätsvar.
Så trots lagkravens goda syfte; att motverka social dumpning och osund konkurrens, finns det fortfarande uppdrag att få för oseriösa företag.
Även i Norge.
Krav för ”offentlig godkjenning”:
Företaget ska ha dokumentation på att det är:
- knutet till en godkänd företagshälsovård
- uppfyller arbetsmiljölagens krav på skyddsombud och arbetsmiljötillsyn
- har försäkringar som täcker arbetsskador
- har skriftliga avtal för alla anställda i enlighet med kraven i arbetsmiljölagen
- uppfyller kraven i föreskriften om allmängiltiga tariffavtal i städbranschen.
