Kartlägger tinande permafrost
Resultaten publiceras i tidskriften Nature Geoscience.
När permafrosten tinar kan tidigare fruset kol hamna i bäckar och floder där det processas och släpps ut som växthusgaser från vattenytan, direkt ut i atmosfären.
Att kvantifiera utsläppen av växthusgaser från vattendrag är särskilt viktigt i västra Sibirien, ett område där permafrosten innehåller stora mängder kol och där också ett av de största avrinningsområdena till Arktiska oceanen finns, floden Ob.
Forskare vid Umeå universitet och samarbetspartners från SLU, Ryssland, Frankrike och Storbritannien, visar att vattendragens utsläpp av växthusgaser når en topp i de områden där den västsibiriska permafrosten aktivt bryts ned, medan utsläppen minskar där klimatet är kallare och permafrosten ännu inte börjat tina.
Forskarteamet har också funnit att utsläppen av växthusgaser från floderna överstiger mängden kol som vattendragen för med sig till Arktiska oceanen.
"Det var ett oväntat fynd eftersom det betyder att västsibiriska floder aktivt processar och avger stora delar av det kol de tar emot från tinande permafrost", säger Svetlana Serikova, doktorand vid Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet, och en av forskarna i teamet i ett pressmeddelande.