Jättegenom kartlagt
Risets genom publicerades 2002, sojabönan 2008, majs 2009. Nu är det dags för vete, världens viktigaste gröda, som förser oss med en femtedel av våra kalorier.
Att det har tagit så lång tid beror på att vete har det mest komplexa genomet vi känner till.
Det är enormt stort, med 16 miljarder DNA-bokstäver (kvävebaser). I jämförelse har Arabidopsis 135 miljoner och det humana genomet 3 miljarder bokstäver. Egentligen är vetets genom tre i ett, vilket gör det hela ännu besvärligare.
För ca 500 000 år sedan hybridiserade två gräsarter till en (emmervete). När vi människor domesticerade plantan kom en tredje gräsvariant in i bilden. Därför har modernt brödvete tre par av varje kromosom, en s k hexaploid variant.
Vanligen sekvenseras genom genom att DNA bryts ned i små segment som avläses separat och sedan sätts ihop. Men om varje kromosom förekommer sex gånger blir det väldigt svårt att veta hur det ska ske.
För att göra det ännu värre består 85 procent av vetets genom av repetitiva sekvenser vilket gör det mycket komplicerat att sätta ihop även om man vet vilken kromosom en bit hör till.
Ett vetegenom som släpptes förra året av ett forskarlag vid Johns Hopkins-universitetet (Salzberg) är inte så detaljerat.
Det konsortiet nu har är ett nästan komplett genom av vetesorten Chinese Spring; drygt 107 000 gener är kartlagda i detalj för att vara till nytta för växtförädlare.
Det viktiga är att förse dem med en bättre verktygslåda, och det kan man redan se. Forskare har hittat en länge eftersökt gen som styr vetestråets uppbyggnad. Med fler kopior av den genen får vetet en solid stjälk istället för ihålig, och blir motståndskraftigare mot torka och insektsangrepp.
Möjligheterna som öppnar sig är många. En är att man kan identifera gener som kodar för de olika veteproteinerna, t ex gluten, vilket gör forskning om vetets egenskaper enklare.
Ett problem för växtförädlare i EU är beslutet nyligen att CRISPR-redigerade genom ska räknas som GMO, även om inga externa gener har tillförts.
Länk till abstract
Shifting the limits in wheat research and breeding using a fully annotated reference genome