Med verksamheten spridd över ungefär 35 länder på sex kontinenter kan den australiska gruvjätten Rio Tinto  göra anspråk på att vara ett av världens största gruvföretag. I flera avseenden ligger företaget långt framme även tekniskt. Inte minst har intresset för förarlösa transportfordon varit stort.

Företaget inledde exempelvis ett samarbete med Komatsu på området 2008 och lade 2011 en jätteorder på 150 gruvtruckar från det japanska företaget för leverans under en fyraårsperiod. Den minskade efterfrågan på metaller ledde dock till ett kraftigt minskat transportbehov och därav betydligt färre levererade maskiner. Enligt företaget har dock de förarlösa truckar som använts transporterat bortåt 20 miljoner ton järnmalm varje månad med förväntat resultat: betydligt säkrare arbetsplats och ökad produktivitet. En anledning är att ingen arbetstid förloras på grund av raster och skiftbyten.

I takt med att konjunkturen vänder uppåt igen har dock satsningen på förarlösa transportfordon satt fart på nytt och då handlar det inte enbart om de stora gruvtruckarna. Ett av företagets större gruvområden finns i Pilbara i västra Australien. Den järnmalm som hämtas från företagets gruvor i distriktet transporteras med tåg till kusten där lastfartyg väntar för fortsatta transporter ut i världen.

För ungefär ett år sedan inleddes de första självkörande tågtransporterna, dock med förare ombord. 2 oktober gjordes det som sägs vara första försöket i Australien med ett tåg för tung transport utan förare ombord. Pilotfärden gjordes på en närmare 100 kilometer lång sträcka och övervakades på distans av såväl företagets egen personal som av andra berörda intressenter.

– Denna lyckosamma pilottransport gör att vi snabbt närmar oss målet att vara först i världen med att bedriva tunga långdistanstransporter på järnväg, något som skapar märkbara fördelar i form av ökad säkerhet och bättre produktivitet, säger Chris Salisbury, som ansvarar för Rio Tintos järnmalmsverksamhet.

Han är helt övertygad om att den satsning företaget gör på självkörande transportmedel kommer att gynna företaget långsiktigt genom att bland annat tidigt kunna erbjuda det som kallas framtidens gruvor.

– Vi skapar de nya roller som behövs för att kunna bedriva vår framtida verksamhet och vi förbereder vår nuvarande personal för helt nya arbetssätt för att försäkra oss om att de stannar kvar inom vår näring, säger Chris Salisbury.

Och visst kommer den nya inriktningen att innebära förändringar. Bara i Pilbara-distriktet finns 16 gruvor som levererar det utvunna materialet till fyra hamnar med hjälp av 200 lokomotiv på i runda tal 1 700 kilometer järnväg.

Men även inom själva gruvområdena görs nu en offensiv satsning för att öka andelen självkörande transporter. Med start i år kommer därför 29 Komatsutruckar och 19 truckar från Caterpillar att konverteras för att kunna användas utan förare. Ombyggnaderna påbörjas i år och ska vara avslutade under 2019.

Inte minst innebär satsningen ett viktigt steg för Caterpillar, vars gruvtruckar nu för första gången kommer att utrustas för att vara självkörande för Rio Tintos räkning. Premiärmodellen blir 793F med kapacitet att lasta bortåt 230 ton och avsikten är att använda kolosserna i Marandoo-gruvan.

Chris Salisbury är synnerligen nöjd med att kunna fortsätta sitt samarbete med Komatsu samtidigt som företaget skriver ett nytt kapitel i sin utveckling genom att även knyta till sig Caterpillar i ett gemensamt projekt som han beskriver som världspremiär för den här typen av konvertering.

– Den snabba teknikutvecklingen fortsätter att revolutionera storskalig gruvproduktion runt om i världen. Genom att utöka vår flotta av självkörande fordon förbättrar vi säkerheten och ökar produktiviteten, säger Chris Salisbury som räknar med en snabb återbetalning av de medel som investeras i Pilbara. Bedömningen är att det årliga kassaflödet förbättras med cirka 500 miljoner US-dollar redan år 2021.

Bakom beräkningarna ligger erfarenheterna från de cirka 80 självkörande gruvtruckar som i dag rullar bland de totalt ungefär 400 enheter som finns i Pilbara. Enligt företaget skiljer sig kostnaderna för transporterna med så pass mycket som femton procent till de självkörande truckarnas fördel. Där finns en stor del av förklaringen till att andelen förarlösa gruvtruckar i Pilbara ökar till ungefär en tredjedel efter genomförda konverteringar.